Hej igen!

Nu sitter man vid datorn, halvt blöt efter duchen och trött som fan. Jag kan egentligen bara gå och sova, men eftersom klockan är redan halvtio känns det lite dumt. Så ska försöka att skriva några rader här istället :)

Vad har hänt de senaste månaderna då?!! Ja många dödsfall både inom familj och utanför. Det var så hemskt när man fick höra om de två unga syskonen som frontalkrockade med en buss påväg mot piteåhållet. Jag mådde så dåligt den dagen, gick tänkte på deras familj, vänner och de inblandade i krocken. Hemskheter... Och inte blev det bättre av att morsan ringde och berättade att pappan till barnen hade frågat farsan ifall han hade sett en lösspringande hund på vägen när han plogat. Syskonen hade en hund som överlevde krachen, men eftersom hundar lätt faller i chock efter en olycka så hade den bara sprungit ut i skogen och vägrat komma tillbaka. Men som tur är så har de lyckats fånga in jycken igen, vilket känns skönt.

Sen har Ronnys farfar nyligen dött. Det var heller ingen höjdare. Alla var ledsna, grät hit och dit (även jag), och värst var det väl för Evy (ronnysfarmor) som alltid har haft sin make vid sin sida, som en vän, en person att älska och som alltid har älskat en tillbaka. Man kan ju föreställa sig hur det skulle kännas... But life goes on vare sig man vill eller inte.

Tiril min Tiril, Hugia och Jäger har också lämnat oss. Jävla helvetes skit. Saknar krabaterna så mycket. Tiril som har haft lunginflammation en längre tid fick äntligen somna in från hennes plågor. Ingen antibiotika hjälpte, och sista tiden hon var hos oss plågades hon ordentligt. Så jag fattade det svåra beslutet att avliva henne, huvva.. Och Hugia.... Hon som alltid var en hejjare på att klättra trots hennes storlek, hade mest troligt ramlat ner från övervåningen på terrariet och brutit ryggraden. Helt förlamad var hon i bakkroppen. Det fanns inget att göra åt saken. De på veterinärkliniken tyckte att de snällaste skulle vara att låta henne somna in, och så blev det. Men allt gick fint, Hugia somnade in i lung och ro. Jag och Ronny grät en skvätt innan vi pussade henne farväl, och blicken man fick tillbaka sa bara tack, jag älskar er.

Jäger som alltid har klarat av sina ömsningar utan komplikationer avlev tyvärr under senaste ömsningen. Suck för sjukdomar och död...

Sov gott allihopa! Hoppas ni har det bra!



Nu till lite roligare nyheter. Tomheten efter Tiril resulterade i en ny råttbebis, som vi hämtade i måndags. Vi har inte kommit på något namn än, men det lutar åt Taran. Lepra och Casca fick genast mer energi och livsglädje när den nya vännen anlände. De som säger att djur inte kan sörja sin kamrat har fel, fel, fel, det kan de visst. Underskatta inte deras intelligens, känslor lever inte bara i människan, glöm inte det.
Sen så har vi även skaffat oss en majsjuvenil vid namn Katla. Hon står nu där Hugias terrarium stod, och ja det känns mindre tomt där med. Jag var lite skeptisk till en början, men Ronny ville prompt ha en. Min skeptis började när jag fick höra att majsormar äter möss och små råttungar. Vaaa!!! Kan vi inte köpa en gecko istället!?? Svaret blev Nej. Suckar...Som den råttälskande jätte bäbisen jag är så blev detta den mindre roligare delen i att köpa en orm. Men Katla är fin, jag tycker ändå om ormar trots deras matvanor. Vi köper trots allt bara frystmat till henne. Skulle aldrig tänka mig att ge henne en levande råtta/mus, aldrig!!!

Jag ska lägga upp nå bilder senare på djurparken :D


ha det fint så länge!!!

hoj